Premiären på Intiman är avklarad. Det var fantastiskt och gripande. Mängder av släkt och vänner. Jämtlandsflaggorna vajade. Gråten pockade på i halsen. Jag fick bita mig i kinden för att kunna genomföra en del av numren. Ibland var stämningen så tät att man kunde ta på den.
Jag fick en sjuk idé : Tänk om man kunde buteljera stämningen och sälja som Må-gott-medicin. Efter premiären var det fest på
Torsdagen blev hemresedag. Mr Cassy och jag tog en promenad runt de kvarter där han hade jobbat på 60 och 70-talet. Innan avfärd, stort hej-och kramkalas med alla Strix:arna. Tack Maria, Lovan, Tove, Böj, Jocke, Mia, Sebastian, Melissa, Olle, Peter, Charlotte, Marcus, Mikael. Ni har varit hänsynsfulla och diskreta och underbara. Jag däremot har varit svårmodig ibland. Hoppas ni har haft överseende med det. Robert Ashberg kom ut till hotellet och tackade oss.
Hemresa till Hammarstrand, Mittnytt mötte oss på Midlanda. Bussresa som avslutades med ett mottagande i Hammarstrand som var helt fantastiskt. Ettusen marshaller från korsningen ner till Centrum där ett hundratal fantastiska bybor samlats för att ta emot oss. En specialskriven sång sjöngs.
Nu ska jag försöka svälja allt detta och återgå till ett normalt liv i några månader. Resultatet blir att krocken mellan uppmärksamhet, stenhårda repetitioner och normalt liv blir ett känslomässigt vakum. Men av erfarenhet vet jag att det så småningom går över. Jag kommer att inse att det här har varit en helt fantastisk resa som ännu inte är slut, men som har tagit en paus. Tack alla mina fantastiska Allt för byn-kamrater. Ni är bäst.
