Logotyp: Tidsglimtar.

WORK IN PROGRESS

26.05.21

I Miljöbarometerns årliga rankning av hållbara kommuner såg jag att Ragunda kommun hamnade på plats 124. Frågor inriktade på koldioxidutsläpp kommer aldrig att gynna en glesbygdskommun, oavsett hur mycket vattenkraft (och vindkraft) den producerar till landet i stort. Samtidigt har jag lagt på minnet att Ragundas kulturskola rankats högt (och ibland) högst när Lärarförbundet gjort sina årlig bedömning. Och det förvånar mig inte alls. Det fina mottagande Tidsglimtar möttes av på bland annat kulturskolan har borgat för att projektet fått en bred spridning på kommunens grundskolor och att det idag finns över 500 skissböcker utlämnade.

Tyvärr kommer olika värden alltid att ställas mot varandra och siffror i en statistik tolkas godtyckligt. Det finns på alla nivåer, lokalt som globalt. Men det som enkäter och undersökningar aldrig kan konkurrera med är en känsla. Känslan av att i Ragunda sker det saker. Att Ragunda är ett centrum för händelser, för rörelse och för initiativ. Det slår mig gång på gång när jag träffat och pratat med olika människor i det här projektet.

Därför vet jag att det inte är någon slump att Tidsglimtar skapades just här där jorden är som mest idéberikad. För ur denna jordmån har Sveriges bästa Kulturskola växt fram och då är Tidsglimtar en del av frukten, ett initiativ taget av de kommunala biblioteken för alla att vara och ta en del av. Så oerhört tacksam över att ha fått vara med på den resan.

I höst hoppas jag att restriktionerna har lättat så pass mycket att vi kan ställa ut projektet för alla att beskåda. Och fram tills dess, har du inte hämtat ut en skissbok än; gör det! Antingen på något av biblioteken eller beställ en här på hemsidan.

 

20.04.21

Jag läser just nu Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist, en märklig historia om två barn som förväxlas på BB och först vid sex års ålder byts tillbaka. Historien bygger på det verkliga Bureåfallet där två pojkar på 1940-talet förväxlades som nyfödda och föräldrarna först efter ett tag fattade misstankar om det verkligen var deras biologiska barn de hade fått hem. Det blev en långdragen rättsprocess där den ena familjen tillslut valde att adoptera bort sin biologiska son till den familj som han bott hos i sju år. P O Enquist var kusin med en av mödrarna till de förväxlade barnen och har blandat verkligheten med fiktion i denna säregna prosa som stundtals skrivs fram i dialekt. Den har recenserats som både mörkare och dystrare än verk av Torgny Lindgren och Sara Lidman.

Vad tänkte du P O? Vad fick dig att skriva denna berättelse?

Ju längre det här projketet fortgår, ju mer nyfiken blir jag på vad som kan finnas i skissböckerna. Är det berättelser, dikter, anteckningar? Har någon mest kluddat och en annan suttit omsorgsfullt med blyerts och sudd? Vilka har har skapat en bok tillsammans och vem har velat göra flera stycken själv?Finns det någon som likt P O Enquist skrivit fram lika delar verklighet och fiktion i en berättelse? Är det någon som skapat serier och med det börjat tänka på att teckna och rita ännu mer?

Jag glädjer mig så åt att se vad som lämnas in.


25.03.21

I skrivande stund finns det 437 skissböcker utdelade i kommunen. Några beställda av privatpersoner, andra efterfrågade av lärare, vissa utlämnade till arbetsplatser och många på kommunens äldreboende. Hur många av skissböckerna som i juni hittar tillbaka till biblioteken återstår att se men värt att belysa är den nyfikenhet som projektets mött av.

Några har frågat om det är något särskilt vi söker, ett speciellt uttryck eller historia. Vanligt är att ett projekt kommer med tydliga syften och ramar för vad innehållet ska beröra men så är inte fallet med TIDSGLIMTAR. Här finns det plats för allt typ av skapande och berättande, det kan inte nog understrykas. Själva lusten att berätta något är projektets grundfundament och skissboken dess växthus, en plats där reflektioner, drömmar och verklighet kan ta form på precis det vis som du önskar.

Till dig som ännu inte beställt en skissbok, gör det här på hemsidan under fliken "Beställ din bok här" eller besök ditt lokala bibliotek. Och till dig som har en skissbok hemma, på jobbet eller i skolan; mot slutet av april kommer det läggas upp lite pedagogiskt material och workshop i hur man kan skapa collage här på hemsidan. Håll utkik för mer info!


01.02.21

Aktualiserat landskap. De sa så på radion. I det sammanhanget betydde det att man genom ett konstprojekts app på telefonen kunde besöka geografiska platser där olika författare verkat. T ex stå utanför lägenheten där Karin Boye bodde när hon skrev "Ja, visst gör det ont när knoppar brister".

Det är lätt att förstå vad som menas med att något aktualiseras. Samtidigt förutsätter det att det som aktualiseras är sedan tidigare vilande. Det fick mig att fundera på om det är något liknande TIDSGLIMTAR verkar för, att aktualisera den "perifera" geografiska platsen. Men det finns inget sovande över dagens glesbygd, den är snarare i behov av att ibland få vila. Från snöskottning, ideella timmar i föreningar som ska hålla skidspår, hembygdsgårdar och danslektioner igång.

Nej, det här projektet vill inte aktualisera landskapet. Det vill samla in och bevara berättelser från personer levandes anno 2021. För landskapet är redan aktivt, frågan är om personerna som bor i Ragunda hinner sitta ner och berätta vad de tänker på? Jag hoppas det.


20.01.21

Norrlands kust och inland täcks av drivsnö fastän fyrhjulingar, traktorer och lastbilar gör sitt bästa för att röja farlederna. Det är nedslående hur snabbt det febrila arbetet ser ogjort ut. Det finns ingen likhet mellan snöröjningen och uppstarten av det här projektet som jag ska göra en poäng av utan är en betraktelse av den geografiska platsens betydelse för vardagligt liv och förutsättningarna för detsamma.

TIDSGLIMTAR är ännu i sin linda och det finns mycket att göra innan det rullar på i den takt som jag önskar. Jag vill nå så många som möjligt under vintern men förstår samtidigt att det under en tid av restriktioner och försiktighet inte låter sig göras genom fysiska möten och träffar. Därför kommer projektet att spridas på genom människor som befinner sig på platser dit utomstående inte tillåts. Såsom särskilda boenden, skolor och arbetsplatser. Vårdbiträden, lärare och chefer som kan berätta vidare om projektet och hur man kan delta. Jag letar efter er och kan komma att höra av mig inom kort.